S1/2006Y Byggnadsolyckor vårvintern 2006

Vårvintern 2006 inträffade i Finland under en kort tid flera takskador, huvudsakligen i hallbyggnader med rum för många människor. Den allvarligaste olyckan inträffade i Haapajärvi 8.4.2006, då cirka 350 m2 av taket i en affär rasade ned under affärens öppettid. I Vetil rasade följande dag taket till en manege vid ett ridstall, vilket också kunde ha orsakat betydande personskador. Lyckligtvis inträffade olyckan på natten och ingen befann sig i byggnaden. De övriga skador som varit föremål för olycksfallsundersökning var mindre till sin omfattning. De inträffade i Pihtipudas 20.3 och 2.4, Laukas 3.4, Karis 5.4, Keitele 7.4, Jyväskylä 8.4 och Joensuu 15.4.

Inget av de undersökta fallen ledde till personskador. Räddningsverkets manskap eller enheter larmades till samtliga platser. Räddningsuppdragen var inte krävande och för räddningsverket återstod närmast att konstatera situationen och förhindra följdskador. För att förhindra ytterligare skador avlägsnades bl.a. snö, stöddes kvarvarande konstruktioner och isolerades området.

De direkta tekniska orsakerna bakom händelserna var olika. I Haapajärvi och Vetil förekom brister vid förstärkningen av de långa fackverken med spikplåtsförband. I Vetil konstaterades ytterligare brister i hela byggnadens horisontella förstyvning. I Pihtipudas gav fanerfogarna i de lokalt tillverkade fackverken efter. I Laukas hade limträbalkarna torkat och krympt så att de upptill hängde i skruvarna, varpå de genom snöns belastning föll tillbaka på sina platser. I Karis konstaterades brister i fästningen av sandwichelementen i betong i fasaden. I Keitele härstammade limträbalken från 1950-talet och den gamla limningen av skäftfogen gav efter. I Jyväskylä hade snö som glidit längs bågtaket samlats i drivor och tryckt in takets korrugerade plåt. I Joensuu hade takbrunnen stockats och den korrugerade plåten gav efter på grund av det smältvatten som samlats i närheten av brunnen.

Det gemensamma för olycksfallen var att de flesta byggnaderna projekterats och byggts under den gamla byggnadslagens tid och de åtgärder som under de senaste åren vidtagits för att förbättra konstruktionssäkerheten därför inte kommit att beröra dessa byggnader. De granskningar som gjorts i befintliga byggnader år 2004 hade inte utsträckt sig att gälla de nu undersökta objekten. I flera fall skulle bristerna i konstruktionerna ha kunnat upptäckas genom sakkunnig granskning. Problemet i fråga om befintliga byggnader är att om brister som inverkar på säkerheten inte har upptäckts under byggtiden, upptäcks de ofta först när konstruktionerna gått sönder.

För att undvika liknande skador som de undersökta olycksfallen rekommenderar undersökningskommissionen att man inför ett inspektionsförfarande för byggnader med fokus på konstruktionernas säkerhet. Dessutom rekommenderar undersökningskommissionen att den kommunala byggnadstillsynen sammanslås till större helheter, t.ex. i stil med räddningsväsendet, på så sätt att varje regional byggnadstillsyn skulle ha tillräcklig specialkompetens för tillsyn och uppföljning av olika typer av byggnader. För hantering av byggnadernas säkerhet som helhet rekommenderar undersökningskommissionen bredare samarbete mellan byggnadstillsyns-, arbetarskydds- och räddningsmyndigheterna. I fråga om byggnader som byggts med fackverk med spikplåtsförband rekommenderar undersökningskommissionen att sådana byggnader där man använt fackverk med en spännvidd på över 15 meter skall klassificeras i Byggbestämmelsesamlingen enligt klass AA i stället för klass A, varvid projekterarens utbildnings- och kompetenskrav skulle vara striktare än för närvarande.

S1/2006Y Rapport (pdf, 3.47 Mt)