B3/2006Y Olycka i sprängningsarbetsplatsen i Esbo Friisilä 24.4.2006

I Esbo Friisilä hade man påbörjat förberedande arbeten för att uppföra ett parhus. Byggnadsarbetena var i ett tidigt skede sålunda att man höll på med sprängningsarbeten för husgrunden och den kommunala tekniken. Tomten bestod i huvudsak av kal berggrund av vilken man hade för avsikt att med sprängningsarbete lösgöra ca 1 400 m3. Under den senaste månaden hade man skjutit ca 70 salvor och man hade ett behov av att skjuta ytterligare minst fem. Arbetsplatsen var belägen inom tätbebyggelsen, varför berget lösgjordes i små salvor.

Måndag morgon den 24.4.2006 skjuts en salva klockan 7.57, varefter borraren fortsatte att borra nya laddningshål. Laddaren och hans hjälpkarl förberedde följande salva varefter de flyttade sprängämneslådorna till en plats invid trafikleden, 5–6 meter från salvan. En lastbil anlände till byggplatsen för att transportera bort lösgjort berg. Föraren backade lastbilen in på byggplatsen längs leden, bredvid sprängämneslådorna och lastningen av bilen påbörjades med hjälp av en grävmaskin. Under lastningens slutskede blev ett stenblock gungande på de andra stenblocken på flaket. Stenen gled över flakkanten och landade rakt på sprängämneslådorna. Följden blev en kraftig explosion där lastbilen, borriggen och en kompressor antändes. Alarmcentralen emottog flera anmälningar om olyckan. Till olycksplatsen alarmerades allt som allt sex enheter från räddningsverket och tio medicinska enheter från räddningsväsendet. Polisen skötte om isoleringen av olycksplatsen samt röjningen av explosiverna.

Med beaktande av hur allvarlig olyckan var lyckades både räddningsverket och räddningsväsendets medicinska insatser bra trots att det till olycksplatsen i början alarmerades för små resurser. Ytterligare svårigheter för räddningsinsatserna orsakades av detonerande sprängkapslar som hamnat i brandhärdar men med beaktande av helheten klarade man situationen bra.

Den omedelbara orsaken till olyckan var ett uppskattningsvis 400 kg tungt stenblock som i samband med lastningen av lastbilen föll ned på dynamitlådorna. Problemet var det att lastningen skedde på den samma, allt trångare platsen där byggplatsens sprängämnen förvarades. Planeringen av byggplatsen var bristfällig och det fanns oklarheter angående ledningens beslutstagande. Utförandet av sprängningsarbetena baserade sig på erfarenhet och muntliga instruktioner och överenskommelser. Lagstiftningen om utförandet av sprängningsarbeten framhävdar målmedvetenhet och systematik men vid arbetsplatsinspektioner och vid andra inträffade olyckor har dessa och saklig planering praktiskt taget inte förverkligats speciellt när det gäller mindre arbetsplatser. Som en bakgrundsfaktor för ifråga varande plats är att dagens anmälningsförfarande inte fungerar och på så vis blir mindre sprängningsarbetsplatser i praktiken utanför all tillsyn och risken för eventuell tillsyn blir allt mindre. Härtill kommer att reglerna för sprängningsarbeten är splittrade över i årtionden kompletterade bestämmelser och instruktioner från olika administrativa områden. Som en följd av detta är bestämmelserna delvis svårfattliga och kan till och med medföra varierande tolkningar.

Undersökningskommissionen rekommenderar att förutsättningarna för tillsyn av sprängningsarbeten förbättras och att tillsynen förverkligas till exempel med årligen återkommande tillsynsinsatser. För förtydligande av bestämmelserna om explosiva varor rekommenderar kommissionen att ministerierna förnyar, uppdaterar och förenhetligar lagstiftningen. Målsättningen bör vara att avlägsna detaljerade bestämmelser och övergå till att yrkessektorn på eget initiativ bemästrar riskbedömningen. Vid förnyandet bör dock behovet hos antalsmässigt många småföretagare beaktas. Dessutom rekommenderar kommissionen, att för verksamhetsidkare inom sprängningsbranschen stadgas om krav på en tillräckligt stor ansvarsförsäkring, som säkerställer ersättningar till utomstående offer. För utvecklande av räddningstjänsten rekommenderar kommissionen att inrikesministeriet i samarbete med Finlands Kommunförbund utreder hur adressystemet uppställs och hur uppdateringen fungerar samt eventuellt behov av att utfärda detaljerade bestämmelser utöver de instruktioner som redan finns.

B3/2006Y Rapport (pdf, 2.77 Mt)