B3/2006L Flygolycka i Hirsijärvi 8.8.2006

I Kisko, i Hirsijärvi inträffade tisdagen 8.8.2006 klockan 20:16 en flygolycka, där ett privatägt, flottörförsett ultralätt flygplan Ikarus C42S, beteckning OH-U396 kolliderade med en 20 kV kraftledning och störtade i Hirsijärvi. Föraren var ensam i flygplanet och dödades. Genom beslutet B3/2006L tillsatte centralen för undersökning av olyckor 10.8.2006 en haveriutredning till vars ordförande utsågs utredare Ismo Aaltonen och som medlem utredare Tuukka Takala.

Flygplanet hade startat flygningen ungefär 35 minuter tidigare från Ingå skärgård med avsikt att besöka Hirsijärvi. Flyghöjden varierade mellan 220 och 320 meter över havsytan. Vid sjön Seljänalanen i Karjalohja undersökte föraren uppenbarligen landningsområdet genom att som lägst flyga på 6 m över sjöns yta (56 m höjd över havsytan). Sedan fortsatte föraren flygningen mot Hirsijärvi och närmare sig sjöns södra del från öster. Föraren svängde åt höger ut över sjön och passerade en kraftledning som låg längre söderut. Över sjön sänkte föraren höjden till 20–30 m över sjöns yta och flög åt nordväst över det möjliga landningsområdet. Klockan 20:16:41 kolliderade flygplanet på ungefär 20 m höjd och med hastigheten 62 kt (115 km/h) med de över sjön dragna 20 kV kraftledningar. Det ledde till att flygplanet föll ner i sjön och flöt upp och ner på flottörerna.

Inget tekniskt fel som fanns på flygplanet före flygolyckan kunde hittas. Föraren hade planerat flygningen med hjälp av GPS-utrustning och kartor. Kraftledningen syntes inte på dessa. Föraren hade för vana att göra en första undersökning av landningsområdet genom att flyga över på låg höjd. Sättet att undersöka landningsområdet gjordes inte enligt Finska Luftfartsförbundets utbildningsinstruktioner vad avser flyghöjden. Vid kollisionsögonblicket utförde föraren undersökning av landningsområdet på mycket låg höjd, under trädtopparna. Haveriutredningen anser att ledningen som gick över Hirsijärvi vid olycksplatsen endast kunde ses genom de bärande stolparna, som fanns på sjöns båda stränder på 270 meters avstånd från varandra. Stolparna var dolda av träd och deras övre del låg under trädtopparna, vilket gjorde ledningen nästan omöjlig att se från luften. Kraftledningen saknade varningsmärkning.

Föraren såg inte kraftledningen vid flygning på låg höjd över sjön. Trots förberedelserna för flygningen kände föraren inte till kraftledningen som gick över sjön, eftersom den inte fanns utsatt på kartorna. Föraren hade inte flugit över landningsområdet för en första undersökning på säker höjd före lågflygningen. Kraftledningen var mycket svår att upptäcka från luften. Kraftledningen saknar varningsmärkning och stolparna var dolda av träd.

Haverikommissionen utfärdade inga säkerhetsrekommendationer. Kommissionen ändå understryker, att när flygverksamhet sker utanför särskilda platser anordnade för flygverksamhet, ska förarna kontrollera start- och landningsplatsernas säkerhet genom att från marken kontrollera platsen före flygning och att göra en undersökning av landningsplatsen från luften på säker höjd över hinder.

B3/2006L Rapport (pdf, 0.73 Mt)