T2023-S1 Narkotikadödsfall av olyckskaraktär bland unga 2023

I Olycksutredningscentralens temautredning undersöktes hurdana direkta och indirekta faktorer som lett till dödsfall som kan identifieras som bakomliggande orsaker till narkotikadödsfall av olyckskaraktär bland unga. Under utredningen samlades grundläggande uppgifter in om alla narkotikadödsfall av olyckskaraktär bland unga under 25 år som inträffat 2023. Utredningsmaterialet (N=96) utgjordes av uppgifter som erhållits från polisens undersökningsanmälan och enheten för rättsmedicin vid Institutet för hälsa och välfärd. I utredningen inkluderades fall där dödsorsaken bedömdes vara förgiftning orsakad av narkotika. Ur hela utredningsmaterialet valdes 15 dödsfall ut för närmare undersökning. Våldsrelaterade dödsfall uteslöts ur utredningsmaterialet.

År 2023 inträffade sammanlagt 79 narkotikaförgiftningar av olyckskaraktär. Enligt förhandsuppgifterna förekom i 147 fall en historia av användning av narkotika eller berusande läkemedel. Narkotikadödsfallen bland unga hade oftast anknytning till samtidig användning av opioider och bensodiazepiner. I över 80 procent av fallen hittades tecken på samtidigt blandmissbruk av båda substansgrupperna. De vanligaste substanserna var buprenorfin och alprazolam. Samtidigt blandmissbruk av opioider och läkemedel som förlamar det centrala nervsystemet kan orsaka andningsförlamning som leder till döden även vid låga halter.

Av de avlidna var 78 procent män och 22 procent kvinnor. Medelåldern bland de döda var 20,9 år. Två minderåriga fanns med i materialet. Narkotika användes huvudsakligen via munnen, men också genom sniffning. Hos mindre än hälften (45 %) av de unga förekom tecken på intravenös narkotikaanvändning. Alkohol användes endast sällan. För cirka en fjärdedel nämndes tidigare narkotikaförgiftning i uppgifterna. Under året inträffade tre fall där två unga under 25 år avled samtidigt. Endast i några fall fanns det indikationer om utländsk bakgrund.

Narkotikadödsfall av olyckskaraktär inträffade i 18 välfärdsområden, i regel i medelstora eller stora städer. Händelseplatsen var ofta den ungas hem eller en privat bostad. Dödsfallet inträffade ofta när den unga sov. Morgonnatten var en av de mest typiska tidpunkterna, men fördelningen mellan olika tider på dygnet var jämn. Situationen upptäcktes efter i genomsnitt 22 timmar och mediantiden var 12 timmar. Dödsfallen koncentrerades till sommaren och hösten.

Riskerna med samtidigt blandmissbruk av läkemedel är inte tillräckligt kända. Tjänsterna riktade till unga narkotikaanvändare svarar inte i sin nuvarande form på deras behov av tjänster. Servicesystemet har inga tydliga verksamhetsmodeller för att hänvisa unga till tjänster och de unga får inte den hjälp de behöver i rätt tid. I en situation där narkotikaproblem och utmaningar med den mentala hälsan förekommer samtidigt är det särskilt svårt att få tillgång till tillräckliga tjänster. Ju större servicebehov den unga har, desto viktigare är det att man i systemet klarar av att säkerställa, upprätthålla och samordna ändamålsenlig hjälp som erbjuds den unga i rätt tid.

Det finns inte heller någon nationellt enhetlig verksamhetsmodell eller servicestig som stöder den unga när det gäller en vårdhänvisning som görs av polisen. En vårdhänvisning kräver samarbete med social- och hälsovårdstjänsterna och platser dit den unga kan hänvisas. Att hjälp tillkallas i rätt tid är av avgörande betydelse för en ung persons chans att överleva vid förgiftningar. Om situationens allvarlighet inte identifieras på basis av nödsamtalet, leder riskbedömningen i samband behandlingen av uppdraget till en bristfällig respons och den hjälp som behövs kan fördröjas. Problem förekommer också i samordningen av läkemedelsbehandlingen för unga som använder narkotika.

Olycksutredningscentralen rekommenderar att

1. Social- och hälsovårdsministeriet i samarbete med Institutet för hälsa och välfärd förnyar och definierar en nationellt enhetlig servicehelhet för i synnerhet narkotikamissbrukare under 18 år och i åldern 18–25 år samt säkerställer att servicekedjorna fungerar.
2. Social- och hälsovårdsministeriet förnyar barnskyddet så att tjänsterna inom öppenvården och vården utom hemmet svarar på de sektorsövergripande servicebehoven hos unga klienter som använder narkotika.
3. Social- och hälsovårdsministeriet utreder vilken betydelse placering inom eftervården har för minskningen av narkotikadödsfall bland unga med narkotikaproblem som övergår från en klientrelation inom barnskyddet till självständigt boende samt att ministeriet utvecklar eftervården i enlighet med utredningen.
4. Social- och hälsovårdsministeriet utreder och i samarbete med Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea och Institutet för hälsa och välfärd genomför åtgärder för att ombesörja en trygg läkemedelsbehandling för unga narkotikaanvändare och förbättra samordningen.
5. Ett nationellt enhetligt vårdhänvisningssystem för unga narkotikaanvändare utvecklas under ledning av social- och hälsovårdsministeriet och i samarbete med Polisstyrelsen samt att de befintliga förfarandena förnyas.
6. Social- och hälsovårdsministeriet och undervisnings- och kulturministeriet leder och säkerställer åtgärder med anknytning till säkerhetskommunikation via flera kanaler som når narkotikaanvändarna. Åtgärderna bör genomföras i samarbete med andra aktörer och myndigheter.
7. Social- och hälsovårdsministeriet ombesörjer att teknologiska lösningar för att upptäcka livshotande förgiftningar utnyttjas målinriktat i förebyggandet av narkotikadödsfall bland unga.
8. Nödcentralsverket i samarbete med centralerna för prehospital akutsjukvård i samarbetsområdena för social- och hälsovården säkerställer att behandlingen av uppdrag i fråga om förgiftningsuppdrag gör det möjligt för nödcentralsoperatören att få en tillräcklig lägesbild för att kunna fastställa rätt prioritetsklass och uppdragstyp.