B1/2009R Plankorsningsolycka med dödlig utgång i den obevakade plankorsningen Teurastamo i Björneborg 11.2.2009

den obevakade plankorsningen med namnet Teurastamo vid Mäntyluoto–Björneborg-banan och Pikakyläntie i Björneborg inträffade en plankorsningsolycka onsdag 11.2.2009 klockan 15.12. Lokföraren gjorde en nödbromsning 29 meter före kollisionen, efter att bilen försvunnit ur synhåll. Loket körde rakt in i bilens högra sida. Lokets hastighet hade inte hunnit sakta in före kollisionen. Bilen fastnade i lokets front och skuffades framför loket 223 meter innan loket stannade. De två passagerarna i bilen avled av de huvudskador som de ådragit sig i samband med olyckan och bilens förare skadades svårt. Loket fick mindre skador, medan bilen totalförstördes.

Orsaken till olyckan var att bilens förare upptäckte tåget för sent och inte hann stanna eller på annat sätt förhindra olyckan. Följande faktorer bidrog till detta:

• plankorsningen var bekant för föraren, vilket i allmänhet minskar försiktigheten

• plankorsningen saknade varningsanordningar

• plankorsningen saknade ändamålsenlig viloplan och stigningen till plankorsningen var så stor att bilisten i synnerhet vid halt väglag undviker att stanna

• sikten till vänster var sämre än till höger i tågets ankomstriktning och denna obalans har en benägenhet att öka förekomsten av observationsfel i riktningen med bättre sikt

• den jordvall som samlats på ett fjärrvärmerör invid banan minskade tågets synlighet

• bilens förare var rätt oerfaren och den aktuella dagen var en särskild högtidsdag i samband med studierna

• körningen på den smala privata vägen med snövallar har redan i sig bundit förarens uppmärksamhet.

I syfte att förebygga motsvarande olyckor rekommenderar undersökningskommissionen att den obevakade plankorsningen Teurastamo vid Pikakyläntie bör avlägsnas. Plankorsningen kunde avlägsnas till små kostnader genom att gräva diken på båda sidor om banan som fortsättning på de nuvarande dikena vid vägen och genom att avlägsna plankbeläggningen. Om plankorsningen bibehålls, bör den iståndsättas enligt anvisningarna, förses med halvbomsanläggning och jordvallen på fjärrvärmeröret bör sänkas.

Problem uppstod vid lokaliseringen av den plankorsning där olyckan inträffade. Det gick åt tid till att reda ut lokaliseringsproblemen mellan lokföraren och trafikledaren liksom mellan trafikledaren och nödcentralen. Lokaliseringsproblemen fördröjde larmet. I värsta fall kan lokaliseringsproblemen leda till att vårdinsatserna försenas med ödesdigra följder. Därför rekommenderar kommissionen att olika aktörer borde utveckla system och ta i bruk anordningar som underlättar lokaliseringen. Möjliga åtgärder kunde exempelvis vara:

• lokföraren, trafikledaren och nödcentralen har tillgång till samma förteckning över plankorsningarnas läge per banavsnitt

• nödcentralsenheten ser till att alla nödcentraler systematiskt använder bannätets lokaliseringsuppgifter

• loken förses med GPS-navigator, som skulle ge exakt och förmedlingsbar lokaliseringsdata.

På grund av de dröjsmål som förekommit när nödanmälan gjorts upprepar undersökningskommissionen dessutom rekommendationen S211 i undersökningsrapporten B1/2005R: Instruktionerna om att göra en nödanmälan borde utvecklas så att man från olycksplatsen utöver meddelandet till driftcentralen även ringer direkt till det allmänna nödnumret, om det behövs brådskande hjälp av räddningsväsendet på platsen.

B1/2009R Rapport (pdf, 1.95 Mt)

•Rekommendation S276

•Rekommendation S277

•Rekommendation S211