P2017-01 Knivhuggningarna i Åbo 18.8.2017

Fredagen den 18 augusti 2017 cirka klockan 16 knivhögg en marockansk 22-årig asylsökande på Salutorget i Åbo en kvinna, en man som kom för att hjälpa henne och genast därefter en kvinna som fanns i närheten. Knivhuggaren sprang via mitten av torget längs Köpmansgatan mot Trätorget samtidigt som han knivhögg människor han mötte.

Snart efter de första knivhuggningarna fick nödcentralen många nödsamtal. Nödcentralen larmade snabbt polisen och den prehospitala akutsjukvården. Under de följande fem minuterna tog nödcentralen emot 64 nödsamtal vilket ledde till överbelastning i nödcentralen.

Den polispatrull som fanns närmast Salutorget nådde Salutorget inom en halv minut efter att ha tagit emot uppdraget. Patrullen började följa efter gärningsmannen i den riktning som gärningsmannen enligt de närvarande på torget hade sprungit. En annan polispatrull fanns i närheten av busstationen varifrån den började köra längs Brahegatan mot Salutorget. Patrullen upptäckte knivhuggaren som sprang i riktning mot den, gjorde en U-sväng, körde i kapp gärningsmannen och steg ur bilen. Den ena polismannen gav knivhuggaren order och sköt honom i benet. Den andra polismannen använde ett elchockvapen. Knivmannen förlorade sin funktionsförmåga, och polispatrullen grep mannen cirka tre minuter efter den första knivhuggningen.

Hos den prehospitala akutsjukvården var de första som fick larmet fältledaren, en läkarenhet och en ambulans. Enligt den första uppgiften hade endast en person knivhuggits. Snart ändrades antalet offer till två, och nödcentralen larmade ytterligare en ambulans. Till den prehospitala akutsjukvården förmedlade nödcentralen en uppgift om att skott hade avlossats inom området. Det gick upp för nödcentralen att det fanns minst 5¬6 offer, och denna uppgift förmedlade nödcentralen också till den prehospitala akutsjukvården samtidigt som man larmade ytterligare ambulanser. Den prehospitala akutsjukvården hade svårigheter att skapa sig en bild av säkerheten på händelseplatsen. Det rådde osäkerhet om antalet gärningsmän, likaså om vem som hade använt ett vapen. Några minuter senare kunde nödcentralen informera den prehospitala akutsjukvården att gärningsmannen var i polisens förvar och att polisen hade använt ett vapen. Den prehospitala akutsjukvården tog sig in på området.

Den prehospitala akutsjukvården började undersöka patienternas tillstånd med början vid Salutorget och i riktning mot Trätorget. Fältledaren för den prehospitala akutsjukvården dirigerade ambulanserna till offren. Offren fick den nödvändiga akutvården och transporterades till Åbo universitets centralsjukhus.

ÅUCS fick information om det höga antalet offer kl. 16.10. Jourens beredskap höjdes. De första offren anlände till jouren 15 minuter senare när beredskapshöjningen fortfarande delvis pågick. Resten av offren som akutvården träffat och gärningsmannen anlände till jouren under de följande 15 minuterna.

Gärningsmannen knivhögg totalt tio personer av vilka två avled och åtta skadades. Ur medicinskt perspektiv fick alla offren och gärningsmannen den vård de behövde i rätt tid. Det fanns ett stort behov av psykosocialt stöd efter händelsen.

Det första myndighetsmeddelandet publicerades av polisinrättningen i Sydvästra Finland klockan 16.37. Enligt Twitter-meddelandet hade flera personer knivhuggits i Åbo centrum, och man bad människorna undvika stadens centrum. Tio minuter senare informerade polisen att polisen skjutit den misstänkta gärningsmannen, och gärningsmannen hade gripits av polisen.

Situationen var ganska länge oklar. Polisen utredde eventuella andra personers andel i händelserna, men inga andra gärningsmän hittades. Polisen och Gränsbevakningsväsendet höjde sin beredskap i Åbo och även på riksnivå. Styrelsen sammanträdde på kvällen samma dag som händelsen inträffade. Den för religionerna gemensamma bönestunden ägde rum i domkyrkan klockan 21. Närvarande var representanter för olika trossamfund samt som företrädare för statsmakten republikens president, tre ministrar och polisens högsta ledning.

Gärningsmannen anlände till Finland i maj 2016 , dvs. 15 månader före dådet. Vid inresan till landet uppgav han fel namn och påstod att han var minderårig. Han var hela tiden skriven vid Åbo förläggnings verksamhetsställe i Pansio. I november 2016 fick gärningsmannen avslag på sin asylansökan. Han överklagade beslutet hos förvaltningsdomstolen. Besvärsprocessen pågick fortfarande när dådet begicks.

Vid årsskiftet 2016–2017 hade gärningsmannens närkrets lagt märke till hans intresse för radikalislamism. Polisinrättningen i Sydvästra Finland fick i januari 2017 ett tips om gärningsmannens radikalisering. Tipset sändes vidare från polisinrättningen till Skyddspolisen och Centralkriminalpolisen, men det ledde inte till några praktiska åtgärder.

Våren 2017 förstärktes gärningsmannens funderingar om radikalislamism, vilket framgick som gärningsmannens vilja att alltmer tala om Isis och diskutera religionsfrågor med asylsökande. Under fasteperioden Ramadan försommaren 2017 började gärningsmannen allt oftare besöka bönestunder, och hans intresse för vardagliga saker avtog. Mot slutet av sommaren fokuserades gärningsmannens tankar alltmer på Isis. Hans kompis har uppgett att gärningsmannen blev glädjelös, vakade om nätterna, blev mer påstridig i sitt prat och att han nästan inte umgicks överhuvudtaget med andra människor. Gärningsmannens bästa vän lade märke till förändringen i gärningsmannen och var bekymrad över denna.

Dagen före knivhuggningarna begicks ett terrordåd i Barcelona, och enligt en kompis hade gärningsmannen visat intresse för detta. Kvällen före dådet beslöt han att genomföra attacken och sände ett avskedsmeddelande till sin kompis. Han var redo och villig att dö i samband med dådet. På morgonen samma dag som dådet begicks skrev gärningsmannen ett manifest där han motiverade sitt kommande dåd med jihadistisk ideologi och jihadistiska syften. Gärningsmannen förflyttade sig till Åbo centrum, deltog i fredagsbönen i bönehuset, videofilmade när han läste upp sitt manifest och publicerade detta genom en meddelandeförmedlingstjänst. Gärningsmannen gick till Salutorget i Åbo och började med knivhuggningarna.

• Migrationsverket och justitieministeriet ska genom resursallokering och annan styrning se till att den totala genomsnittliga behandlingstiden för asylbeslut och besvär gällande dessa som anförts hos förvaltningsdomstolen förkortas betydligt från den nuvarande tiden på cirka 1,5 år. Påskyndat förfarande ska tillämpas i den utsträckning lagen tillåter det. Dessutom ska förfarandet påskyndas, om säkerhetsmyndigheten anser att sökanden utgör ett säkerhetshot.

• Migrationsverket vidareutvecklar sina förfaranden så att alla rimligen tillbudsstående metoder utnyttjas för att reda ut asylsökandenas identitet och ålder. Metoderna omfattar åtminstone en särskild utredning av frågan i ett asylsamtal, en åldersbestämning samt begäran om uppgifter från sökandens hemland, om det hot som sökanden utsätts för inte beror på staten.

• Inrikesministeriet ser till att man hos Migrationsverket eller någon annan aktör inom den tredje sektorn inrättar en rådgivningstjänst som kan kontaktas då det gäller olika frågor och oro som anknyter till asylsökande. I denna tjänst måste man känna till samarbetsparterna, till exempel polisen, religiösa samfund och olika parter som tillhandahåller hjälp, ger råd och alltid hänvisar ärenden och personer till ett lämpligt ställe. Tjänsten ska marknadsföras på många sätt bland annat av förläggningarna, religiösa samfund, på webben och vid möten med asylsökande.

• Inrikesministeriet utreder tillsammans med social- och hälsovårdsministeriet på vilket sätt man ordnar finansieringen och styrningen av organisationerna som är nödvändiga i förebyggandet av radikalisering så att verksamheten blir långsiktig och riksomfattande. Myndigheterna och andra aktörer ska få ordentlig information om tjänsterna som tillhandahålls av organisationer så att de som behöver hjälp kan hänvisas till rätt typ av hjälp.

• Polisstyrelsen och Skyddspolisen kommer tillsammans överens om sådana klara verk-samhetsmodeller för att hindra radikalisering som innehåller tillräckligt med observationer och uppbyggande av förtroende nära människor och samfund samt förmåga att i tid hjälpa personer som är i början av radikaliseringsstegen att finna lämpliga tjänster (till exempel hälsovården, socialväsendet och organisationer).

• Inrikesministeriet och social- och hälsovårdsministeriet harmoniserar instruktionerna om de bästa lednings- och kommunikationssätten i en situation med många inblandade myndigheter så att behövliga myndigheter kan delta och aktivt involveras i alla akuta, stora situationer. De centrala aktörerna är nödcentralen, polisen, räddningsväsendet, akutvården och socialväsendet (inklusive det psykosociala stödet).

• Inrikesministeriet och Nödcentralsverket utvecklar nya verksamhetsmodeller för snabba varningar till befolkningen. En effektiv metod vore att förmedla varningar i form av SMS och med hjälp av en applikation till mobiltelefonerna bland dem som är närvarande (till exempel applikationen 112 Finland). Fördelen med en smarttelefonapplikation vore möjligheten att ge en varning med hög volym i kombination med ljus och vibrationer, på många språk och med klara anvisningar.

• Statsrådets lägescentral avtalar med förvaltningsområdena om hur lägesinformation ska förmedlas från förvaltningsområdena och deras underställda ämbetsverk på ett smidigt sätt och utan dröjsmål till statsrådets lägescentral, statsledningen och olika förvaltningsområden för distribution. Målet ska vara att statsledningens och de behövliga förvaltningsområdenas åtgärder kan vidtas utan dröjsmål.

• Inrikesministeriet samt social- och hälsovårdsministeriet bereder bestämmelser om i vilka olycks- och våldsbrottssituationer polisen och hälsovården ska lämna ut uppgifter om offrens och de nära anhörigas identitet för behoven inom det psykosociala stödet.

P2017-01 Turku utredningsrapport (pdf, 1.7 Mt)

 
Publicerad 14.6.2018