Framsida » Rapporter » Exceptionella händelser » Händelserna som ledde till ett åttaårigt barns död i maj 2012 i Helsingfors

Händelserna som ledde till ett åttaårigt barns död i maj 2012 i Helsingfors

Ett barn föddes till ett par i Helsingfors år 2004. Föräldrarna flyttade snart ifrån varandra, varvid barnet bodde kvar med sin mor. År 2012 fick fadern vårdnaden av barnet på grund av moderns mentala problem och drogproblem. Barnet flyttade till fadern och hans flickvän. För tiden efter detta finns det antydningar till långvarigt fysiskt och psykiskt våld mot barnet. Våldet ledde slutligen till barnets död i maj 2012. Akutvårdens, räddningsväsendets och polisens omedelbara verksamhet kunde inte påverka dödsnattens händelser.

Faderns och hans flickväns bakgrunder utreddes inte tillräckligt när vårdnaden överfördes. Faderns bakgrund omfattar alkoholmissbruk, ett sexualbrott och störande uppträdande under barnets spädbarntid. Snart därefter blev han nykter. Flickvännen använde en falsk identitet och har en bakgrund av problem med den mentala hälsan och omhändertagande av de egna barnen. Utredningsförfarandena om omständigheterna i hemmet borde standardiseras så att vissa granskningar alltid utförs vid beslut om barnets hem. Detta borde omfatta åtminstone en utredning av bakgrunden hos de personer som bor i hemmet och en sammanställning av de uppgifter som finns hos polisen, skolan och hälsovården.

Efter att barnet placerats hos fadern kom det meddelanden om att barnet inte mådde bra från flera olika håll. Grannarna, skolan, mötesplatsen och barnets mor framförde sin oro och gjorde barnskyddsanmälningar. Polisen meddelades inte, troligen dels därför att de uppgifter som fåtts om barnet inte sammanställdes och situationens allvar identifierades inte.

Informationen om de åtgärder som riktats mot barnet förmedlades inte mellan de olika instanserna och myndighetssamarbetet var bristfälligt. Även på olika nivåer inom hälsovården var utredningen om våldet bristfällig. Det verkar som om det finns oklarhet hos de olika aktörerna om vad som ingår i de egna uppgifterna i

egenskap av stödaktör inom barnskyddet. Barnskyddsmyndigheterna ska ha totalansvaret för situationen hos ett barn inom barnskyddet, men även andra aktörer ska ha en klar uppfattning om sina egna uppgifter för att stödja barnskyddet och en låg interaktionströskel med barnskyddet.

Det verkar som om tanken om att stödja familjen, föräldrarnas rättigheter och familjens integritetsskydd är av större vikt än barnets intresse vid beslutsfattandet. I detta fall genomfördes inte hörande av barnet på ett ändamålsenligt och mångsidigt sätt. Barnets egen erfarenhet förmedlades främst utifrån vuxnas berättelser. I flera utredningar har man konstaterat brister i socialväsendets och hälsovårdens beredskap att konstatera våld mot barn och ingripa i det. Det behövs klara instruktioner för rådgivningsbyråer, skolhälsovården och den övriga hälsovården för identifiering och behandling av misshandel av barn. Därutöver borde lärare, barnträdgårdslärare och andra personer som arbetar med barn känna till instruktionerna.

Standardiserade förfaranden borde skapas inom barnskyddet. Enligt dessa skulle personalen rapportera de avvikelser och fel som observeras. Dessa skulle granskas systematiskt utifrån anmälningar i till exempel en samarbetsgrupp som avses i barnskyddslagen. Förfarandet borde producera information som utvecklar barnskyddet.

Ur ett västerländskt perspektiv förekommer det mycket familjeinternt våld som leder till döden i Finland. Man lär sig dock inte mycket av fallen, eftersom fallen inte utreds systematiskt och mångprofessionellt utan bara genom brottsutredningen. I fortsättningen borde man samla in information om alla fall av familjevåld som lett till ett barns död, rapportera denna regelbundet och presentera slutsatser.

Händelserna som ledde till ett åttaårigt barns död i maj 2012 i Helsingfors, rapporten bara på finska (pdf, 0.7 Mt)

 
Publicerad 11.6.2013