Y2012-03 Miljöolycka vid gruvan i Talvivaara i November 2012

Vid gruvan i Talvivaara upptäcktes ett läckage i gipsfällningsbassäng 1 den 4 november 2012. Vid tidpunkten för händelsen fanns det sammanlagt cirka fem miljoner m3 metallhalltigt vatten och gipsfällning i bassängen. Till följd av olyckan läckte cirka 1,2 miljoner m3 metallhaltigt och miljös-kadligt vatten och fällning ut, varav cirka 240 000 m3 hamnade utanför gruvområdet.

Bolaget inledde åtgärder för att hitta läckagepunkten samt för att stoppa läckan och begränsa uppkomsten av ytterligare skador. För att förhindra att metallhaltigt vatten läcker ut från gruvom-rådet inledde bolaget bygget av Kortelampi säkerhetsdamm. Dessutom inledde bolaget åtgärder för att neuralisera vattnet som läckt ut från gipsfällningsbassägen och för att följa upp miljökonsekvenserna.

Byggarbetet på den gipsfällningsbassäng som läckte hade slutförts våren 2008 och myndigheten hade godkänt bassängen för ibruktagande i maj 2008. Redan innan detta hade myndigheten godkänt bassängen för tillfällig användning som vattenreservoar vid starten av den biologiska utfällningsprocessen i april 2008. En läcka upptäcktes i bassängens sektion 1 för första gången i augusti 2008. Den följande läckan i samma sektion upptäcktes i mars 2010. Vatten som lagrats i bassängen har varit den gemensamma nämnaren för alla läckage.

Orsakerna till olyckan var gipsfällningsbassängen konstruktion samt användningen av bassängen som vattenreservoar i strid med dess ändamål. Bassängens konstruktion höll inte för det hyd-rostatiska trycket av vattnet som lagrats på gipsfällningen, utan HDPE-filmen sprack varvid vatten som lagrats i gipsfällningsbassängen läckte ut från bassängen. Dessutom hade de två tidigare läckorna i bassängen sannolikt försvagat strukturerna under HDPE-filmen, vilket var ägnat att främja uppkomsten av den nya läckan.

Före läckan i mars 2012 hade bolaget, avvikande från gipsfällningsbassängens ursprungliga än-damål, pumpat ut raffinat, dvs. sur metallsulfatlösning, i bassängen i två månaders tid. Raffinatet gjorde vattnet som läckte ut ur bassängen skadligare för miljön.

Olycksutredningscentralen rekommenderar att miljöministeriet tillsammans med de övriga aktö-rerna säkerställer, vid behov genom att utveckla bestämmelserna, att identifieringen och förebyggandet av och beredskapen för stora miljöolycksfallsrisker i miljöövervakningen inom industrin beaktas i tillräcklig omfattning och enhetligt vid planeringen och genomförandet av myndigheternas och företagens verksamhet. Dessutom borde arbets- och näringsministeriet i samarbete med miljöministeriet och inrikesministeriet utveckla nya samarbetsmetoder för övervakning av gruvprojekt. Då skulle myndighetsaktörerna i anslutning till beviljande av miljötillstånd och i miljöövervakningens senare skeden behandla projektet tillsammans och säkerställa att delar av processen inte blir utanför myndighetstillsynen. Samtidigt borde man utreda ett förfarande där den som beviljar miljötillståndet också fungerar som tillståndets övervakare. Vidare borde inrikesministeriet tillsammans med övriga ministerier, vid behov med lagstiftning, sörja för att den allmänna ledningen och kompetens är klara och praktiska vid alla tillbud och olycksfall. Även i icke brådskande fall behövs allmänna ledningen som säkrar fungerande samarbete, upprätthållandet av lägesbilden och kommunikationen.

Y2012-03 utredningsrapport (pdf, 4.8 Mt)