Y2012-02 Raset av vattentornet i Jyväskylä 3.11.2012

Vattentornet i Kangasvuori i Jyväskylä rasade 3.11.2012 kl. 6.07, då vattenverkets kontrollrum lade märke till ett avbrott i datatrafiken och en trycksänkning. Jourhavande skickades till platsen och denne konstaterade att vattentornet hade rasat och att betongelementen hade spritt sig över ett stort område i terrängen. Vattentornet var nästan fullt, och cirka 2 000 m3 vatten rann ut i ter-rängen.

Räddningsverket fick larm drygt två timmar efter raset. Räddningsverkets och polisens främsta uppgift var att isolera området och säkerställa att ingen hade hamnat under det rasade tornet. Det finns friluftsleder på platsen, med det finns inga uppgifter om att någon skulle ha varit på plats vid raset.

Vattentornet stod klart 1976. Vid denna tidsperiod infördes elementbyggda vattentorn på mark-naden och dessa utgjorde en kostnadseffektiv och smidig totalleverans för kommunerna. En spänningsmetod, som var bekant från brobyggande, användes i tornen. Metoden omfattade stora efterspända spännkablar av hårt stål.

Vattentornet rasade för att den stora ringformade balken i nederkanten av tornets behållare jämte spännkablar gick av. Spännstålet var rostigt på ytan, men det väsentliga var de sprickor som avsevärt hade försvagat en del av stålet. I samband med undersökningen kom det fram att det handlade om en så kallad fördröjd vätebristning, som är möjlig på hårt och permanent spänt stål. Det finns lite information om fenomenet i byggnadsbranschen. I detta fall uppkom vätebristningen förmodligen på grund av att regnvatten som orsakar rost nådde spännstålet. Det väte som frigjordes vid rostprocessen möjliggjorde vätebristningarna.

I samband med utredningen utreddes även vattentornets apparatur. Det är möjligt att behållaren hade rasat som en följd av överfyllning på grund av felfunktioner. Den största risken är en situat-ion där vattnet stiger upp till behållartaket och lyfter bort taket. Detta var inte fallet denna gång, men det finns skäl att beakta denna möjlighet i de arrangemang som används i andra vattentorn.

Olycksutredningscentralen rekommenderar att miljöministeriet och Trafikverket tillsammans med kommunerna kartlägger byggnader som befinner sig i riskzonen för vätebristningar och ser till att de instanser som ansvarar för dessa byggnaders säkerhet vidtar nödvändiga inspektions- och reparationsåtgärder. Tillsammans med Kommunförbundet borde Vattenverksföreningen sam-manställa grundläggande uppgifter om vattentorn i Finland och hjälpa vattentjänstverken att se till att tornen underhålls på ett behörigt sätt och trygga deras säkerhet genom att ge information om god praxis, tekniska problem och lösningar på sådana. Därtill framhäver centralen att man ska fästa vikt vid hur vattentornsstrukturernas och -systemens åldrande och feltolerans hanteras. De ursprungliga planeringsgrunderna ska alltid beaktas då man planerar avsevärda ändringar, ut-vidgningar och underhåll. Det finns skäl att jämföra strukturer och apparaturer med planerings-grunderna med jämna mellanrum.

Y2012-02 Rapport (pdf, 2.81 Mt)