B1/2006L Flygolycka i Juntusranta, Suomussalmi 8.7.2006

I Juntusranta, Suomussalmi inträffade lördagen 8.7.2006 uppskattningsvis klockan 17.45–17.50 en flygolycka, där ett flygplan av typ Cessna 172, OH-CEB, som ägs av Suomussalmen Ilmailukerho ry och som var på övervakningsflygning, störtade i marken och förstördes helt. Piloten och spanaren i flygplanet dödades omedelbart. Centralen för undersökning av olyckor tillsatte 10.7.2006 genom beslut B1/2006L en haveriutredning för att undersöka olyckan. Som ordförande utsågs utredare Juhani Hipeli och som medlem utredare Hans Tefke. Haveriutredningen inkallade utredare Kari Ylönen att medverka som expert för att undersöka alarmerings- och räddningsverksamheten.

Flygplanet var på en flygning som initierats av larmcentralen vid Norra Österbotten och Kajanaland, för att kontrollera och lokalisera upptäckt rök. Besättningen bestod av piloten och en spanare. En åskfront som tidigare passerat genom området hade orsakat två mindre skogsbränder vid området kring Juntusranta. Efter att ha hittat brandhärdarna fick piloten i uppgift att leda de släckningsenheter som anlänt till platsen. Piloten flög tidvis lägre än normalt. Efter den sistnämnda ledningsuppgiften fortsatte piloten att flyga lågt ungefär i trädtoppshöjd. Därefter sågs flygmaskinen flyga mycket lågt och samtidigt svänga brant åt vänster. Flyghastigheten bedömdes vara ganska låg och att döma av motorljudet var effektpådraget också litet. Innan flygmaskinen störtade i marken försvann den bakom en skogsridå. Ett ögonvittne, som något tidigare sett flygmaskinen, hörde den smäll som orsakades av störtningen och anmälde händelsen till larmcentralen.

Det är anmärkningsvärt, att piloten vid tillfället flög lägre än normalt. En annan faktor som piloten sannolikt inte beaktade var den uppenbara användningen av mobiltelefonen även under lågflygningen. Vissa av telefonsamtalen hade att göra med sambandet med räddningsenheterna, en del var privatsamtal. Piloten var oerfaren och uppmärksammade inte riskerna med lågflygning, som ytterligare ökar, om uppmärksamheten samtidigt delas med andra aktiviteter. En sväng på låg höjd är en mycket krävande uppgift, och samtidig användning av telefon kan leda till konsekvenser. I samband med undersökningen framgick det också, att brandflyget, vad gäller själva flygverksamheten och flygmetoderna, inte står under översyn från någon instans. Flygklubbens verksamhetssätt, där piloten utöver flygningen dessutom har hand om sambandet med räddningsenheterna, är allt för belastande för piloten.

Orsaken till olyckan var att kontrollen över flygmaskinen förlorades på grund av att flygläget inte följdes upp tillräckligt noga, vilket i samband med sväng på låg höjd ledde till omedelbar störtning mot marken. Bidragande orsaker var pilotens mycket ringa erfarenhet av lågflygning, att flygmaskinen var högvingad och sannolikt att mobiltelefonen användes under lågflygningen. Förarens prestanda och uppmärksamhet påverkades möjligen också av trötthet och resttillstånd efter alkoholförtäring. Faktorer i bakgrunden var den arbetsfördelning som användes inom flygklubben, vilket innebar att piloten överbelastades med arbetsuppgifter och att metoderna för brandflyget avgörs av utförarinstansen själva.

Haveriutredningen utfärdade sju säkerhetsrekommendationer. Utredningen rekommenderar att räddnings- och brandflygföreningarnas paraplyorganisation, Suomen Lentopelastusseura SLPS ry, ska vidta åtgärder för att, inom de flygklubbar som är medlemmar i organisationen, skapa och upprätthålla en verksamhets- och säkerhetskultur för brandflyget som uppfyller kraven. Utredningen föreslår att luftfartsförvaltningen ska vidta åtgärder för att uppdatera bestämmelser som styr brandövervakningsflyget samt för alkoholanvändning före flygning, som innebär bindande krav på timbegränsningar för allmänflyget i Finland och anvisningar gällande användning av mobiltelefoner i luftfart. Utredningen föreslår att inrikesministeriet vidtar åtgärder för att installera fasta apparater för myndighetsradio i luftfartyg som huvudsakligen används för brandflyg. Till luftfartsverket Finavia framförs, att möjligheten att lokalisera mobiltelefoner bör införas som en fast arbetsrutin för flygräddningscentralerna. Trafik- och kommunikationsministeriet föreslås vidta åtgärder för att förbättra kännedomen om reglerna för användning av mobiltelefoner i luftfartyg bland allmänheten.

B1/2006L Rapport (pdf, 1.24 Mt)