Broolyckan i Esbo: brister i planering och byggande av bron

Bron var av storleken 7,7 m x 3,1 m och hade byggts av delar av byggnadsställningar. Det var inte fråga om en typlösning som tagits fram av byggnadsställningens tillverkare, vilken skulle ha varit föremål för färdig planering och beräkning. Även delar från olika tillverkare hade använts till bron. Konstruktionsberäkningar skulle ha behövt göras för bron, men inga hade gjorts.

Brons centrala delar bestod av
- två 7,7 m långa längsgående balkar (bild 1)
- två 3,07 m långa tvärgående balkar (bild 2)
- 27 st. ställningsplattformar med en längd på 3,07 m och 1,57 m (bild 3)
- de tvärgående balkarnas ändar (bild 4) och
- fanerskivor ovanpå ställningsplattformarna.

Brons svagaste delar var fästdelarna i de tvärgående balkarnas ändar, vilka inte var avsedda för bärande balkar. Delarna böjdes så att de öppnade sig, vilket ledde till att de tvärgående balkarna, ställningsplattformarna och fanerskivorna föll ned. Skadorna på fästdelarna förvärrades av att låsbultar saknades i fästdelarna. Delarna vilade på den längsgående balkens rundade nederdel, trots att fästpunkten enligt tillverkarens anvisningar borde ha varit den rektangulära överdelen.

På grund av en preliminär granskning, också de 7,7 meter långa längsgående balkarna var svaga. Även om belastningen skulle ha fördelats jämnt på de längsgående balkarna, hade de kalkylmässigt kunnat bära en last på högst 150 kg/m2 på en bro av denna storlek. De tvärgående balkarnas fästdelar hade en ännu mindre bärförmåga, och därför fick skadan sin början där. Även de tvärgående balkarna hade bristfällig bärförmåga. Deras bärförmåga i brokonstruktionen var cirka 170 kg/m2. Ställningsplattformarnas största kalkylmässiga bärförmåga var 300 kg/m2.

Broar planeras i regel med användning av EN-standarder, vilka kräver en bärförmåga på 500 kg/m2. Bron uppfyllde inte detta krav. Bron hade byggts enligt principerna för ställningsbyggande i stället för enligt EN-standarderna. Bron inspekterades varje vecka i enlighet med verksamhetsmodellerna för ställningsbranschen och en skylt kallad ställningskort hade fästs på bron. Enligt ställningskortet skulle brons bärförmåga ha varit 250 kg/m2, men bron rasade med en mycket mindre last.

Vid tidpunkten för raset befann sig 23 elever och en lärare på den cirka 23 kvadratmeter stora bron. Om den genomsnittliga vikten för en person på bron uppskattas till 55 kg, gav personerna på bron upphov till en trängsellast på endast cirka 50–60 kg/m2. Konstruktionerna belastades också av brons egen vikt.

”Som en slutsats kan det konstateras att brons längsgående balkar, tvärbalkar och i synnerhet tvärbalkarnas fästdelar var alldeles för svaga. Dessutom var brons totala stabilitet bristfällig, eftersom bultar och diagonala stöd saknades”, berättar utredningsledare Kai Valonen.

Bron var inte föremål för någon myndighetstillsyn, och därför ansvarade beställaren och ställningsleverantören för den konstruktionsmässiga inspektionen. Inga konstruktionsberäkningar gjordes.

Bild 2. Tvär­gå­en­de bal­ken, av vil­ken det fanns två på bron. In­fäst­nings­de­len i hö­ger ände var upp­böjd. (Foto: OT­KES)

Bild 3. Fäst­de­len som är böjd. (Foto: OT­KES)

Bild 4. Brons ställ­nings­platt­for­mar. (Foto: OT­KES)

Olycksutredningscentralen ska meddela den berörda myndigheten om det under en säkerhetsutredning upptäcks fel eller brister som myndigheten brådskande behöver korrigera för att förhindra nya olyckor. I det här fallet finns det ingen myndighet till vilken meddelandet kunde riktas.

”Att vi inte kunde identifiera en myndighet för kommunala broar, är i sig oroande. Kommunernas tillfälliga och till och med permanenta broar verkar i regel hamna utanför myndighetstillsynen. Olycksutredningscentralen känner inte till hur många broar byggda av ställningsdelar som finns i Finland. Jag skulle dock uppmana särskilt kommunerna att kontrollera om broar på deras områden har motsvarande brister som olycksbron. En bra princip är att en tillfällig bro ska vara lika säker att använda som en permanent bro”, konstaterar utredningsledare Valonen.

Utredningen fortsätter bland annat med att Olycksutredningscentralen sätter sig in i föreskrifterna som gäller brobyggande, förfarandena inom bro- och ställningsbyggande samt räddningsverksamheten. Resultatet av utredningen är en utredningsrapport inklusive rekommendationer. Den uppskattas bli klar i slutet av 2023.

Mer information:
Utredningsledare Kai Valonen, tfn 02951 50707