Brister i brandsektioneringen och brandhindren i seniorhus i Jyväskylä

Utredningen av den omfattande höghusbrand som inträffade i Jyväskylä den 10 juli 2020 har framskridit. Polisen har utrett antändningsorsakerna och Olycksutredningscentralen (Otkes) har utrett brandens spridning.

Branden fick sin början från ett levande ljus på en äldre persons balkong. Enligt personen fanns ljuset i en korg av trä på golvet i ett hörn av balkongen. Aluminiumfolie fanns mellan ljuset och korgen. Korgen förstördes helt i branden och var därför inte möjlig att undersöka. Det är sannolikt att elden först spred sig till korgen, sedan in bakom träpanelen via luftspalten och därifrån snabbt vidare till takkonstruktionerna. Branden började på en balkong på den översta våningen. På balkongen var branden hela tiden liten och spred sig inte till lägenheten.

Branden utvecklades till en stor brand i takkonstruktionernas hålrum. Glödande aska och brinnande material föll ned längs de lodräta håligheterna i fasaden och ända till de nedersta takkonstruktionerna. En del av materialet fortsatte att brinna dolt bakom fasaden. När de bristfälliga brandsektioneringarna gav vika spred sig branden till takkonstruktionerna längre ned.

Räddningsverket var på plats när branden spred sig men personalen koncentrerade sig på evakueringen. Frågor och kontroller med anknytning till branden samt släckning hade en sekundär roll. Branden spred sig också över den låga delen av byggnaden till väggen i en annan högre del av höghuset, men räddningsverket lyckades stoppa branden i sista stund innan takkonstruktionerna antändes i stor omfattning. Det var således nära att branden skulle ha förstört taken på fyra olika delar av byggnaden. Nu förstördes taken på tre delar av byggnaden.

Branden fick stor spridning, eftersom det fanns brister i brandsektioneringarna och håligheternas träkonstruktioner effektivt spred branden. Vid balkongerna fanns det 9 cm djupa lodräta håligheter i fasaden, vilka var lika höga som hela väggen. Håligheterna hade inte avskärmats mellan våningarna med brandhinder. Därför kunde branden sprida sig uppåt och med hjälp av fallande glödande aska även nedåt. En del av den glödande askan hamnade på plåten men på vissa ställen doldes askan av konstruktionerna. En annan problematisk lodrät hålighet i den andra riktningen var ventilationskanalernas sektionering, där branden spred sig på samma sätt som i fasadens håligheter.

Enligt byggbestämmelserna och byggnadstillståndsritningarna skulle de lodräta håligheterna i fasaden med balkonger vara sektionerade med brandhinder. Dessa brandhinder saknades i de mer detaljerade planerna som användes under arbetet. Likaså saknades en detaljerad plan över sektioneringarna mellan byggnadsdelarna, vilka i praktiken hade genomförts med otillräckliga skivor. Materialet till fasadens stomme hade under byggprojektet bytts ut från aluminium till trä och balkongpanelerna till ett material som inte var brandskyddat.

Mer information:

utredningsledare Kai Valonen tfn 02951 50707, Twitter: @KValonen

Direktör, professor Veli-Pekka Nurmi tfn 02951 50701, Twitter @VPNurmi