C4/2008M M/S SEA WIND, tulipalo konehuoneessa Ahvenanmerellä 2.12.2008

Tutkinnan on suorittanut Ruotsin tutkintaviranomainen Statens Haverikommission. Tutkintaselostus on saatavissa ainoastaan ruotsinkielisenä.

Sea Wind hade avgått från Åbo den 1 december 2008 kl. 20.00 för att gå till Stockholm enligt ordinarie turlista. Resan gick helt normalt i lugnt väder. Ombord befann sig 28 besättningsmän och 11 passagerare. Bryggan var bemannad med en vakthavande styrman och en utkik och maskinavdelningen var bemannad med en vakthavande 2:e fartygsingenjör och en motorman. Alla fyra huvudmotorer (HM) var i drift och huvudeltavlan försörjdes av babords axelgenerator.

Vakthavande 2:e fartygsingenjör befann sig i maskinkontrollrummet när en kraftig brand utbröt i området mellan HM 1 och HM 2. Samtidigt utlöste brandlarmet för maskinavdelningen på bryggan. Klockan var 01.29 och Sea Wind hade strax innan lämnat den Åländska skärgården och var ute på öppet hav. Fartygsingenjören kontaktade bryggan med hjälp av interntelefonen för att bekräfta att det brann i maskinrummet. Därefter startade han hjälpmaskiner för att säkerställa strömförsörjningen i fartyget, men det gick inte att fasa in dessa på elnätet på grund av branden. Maskinkontrollrummet rökfylldes snabbt och han fick till slut lämna utrymmet via en utrymningsväg. Motormannen hade lämnat maskinkontrollrummet något tidigare. Innan fartygsingenjören lämnade maskinkontrollrummet hade han nödstoppat samtliga maskiner vilket medförde att fartyget fick black-out. Nödgeneratorn startade automatiskt så som den skulle, vilket innebar att fartyget hade viss strömförsörjning via nödeltavlan.

Befälhavaren som omgående kallades till bryggan gav order om att sända MayDay. Fartygets nödorganisation aktiverades och de olika insatsgrupperna samlades snabbt på sina respektive stationer. Det första släckförsöket av branden gjordes med den fasta CO2-anläggningen. När en rökdykargrupp sändes ner till kontrollrummet kunde man emellertid konstatera att branden förvisso dämpats men inte släckts. Flera försök gjordes att utlösa den fasta vattensprinkleranläggningen över huvudmotorerna utan att detta lyckades. En brandgrupp försökte, från ett närbeläget utrymme, kyla branden med vatten men även det försöket misslyckades. Först då en rökdykargrupp lyckades fasa in hjälpmaskinerna på fartygets elnät och återställt den ordinarie strömförsörjningen nästan två timmar efter branden hade brutit ut, startade vattensprinkleranläggningen automatiskt och branden kunde släckas. Inga personer skadades av branden eller under släckningen, men den vakthavande fartygsingenjören fick andningssvårigheter på grund av rökfyllnaden av maskinkontrollrummet.

Händelsen ledde till en omfattande räddningsinsats som leddes av den finska sjöräddningen från MRCC turku (Åbo). Insatsen omfattade både finska och svenska helikopterresurser och specialtränade brandmän (s.k. RITS-styrka) från båda länderna. Likaså deltog flera handelsfartyg i insatsen. Befälhavaren höll hela tiden kontakt med MRCC Turku och med rederiets säkerhetsavdelning. De 11 passagerare som fanns ombord evakuerades kl. 04.10 med en finsk helikopter efter befälhavarens beslut i samråd med rederiet och efter det att branden släckts. Fartyget, som blev manöverodugligt av branden, kopplade en första bogserbåt omkring kl. 05.20 och bogserades så småningom till Åbo hamn för reparation.

Utredningen visar att branden på Sea Wind orsakades av att olja från brännoljesystemet efter ett rörbrott sprutade eller stänkte mot heta ytor vid huvudmaskin 1. Röret brast av utmattning efter att ha vibrerat fritt under en tid då den differentialtrycksmätare som röret var monterat till satt löst. Antändning av oljan kunde ske då det fanns brister i den termiska isoleringen av heta ytor på och kring huvudmaskinen.

Bidragande till brandens uppkomst var att besättningen inte uppmärksammat och åtgärdat den lösa mätaren, samt att klassningssällskap och tillsynsmyndighet godkänt fartyget utan att lågtrycksdelen av brännoljesystemet hade skärmats av, vilket var ett krav. Det är möjligt att också kontrollen av den termiska isoleringen på och kring huvudmaskin 1 var otillräcklig.

Bidragande till att branden inte kunde släckas i ett tidigt skede var olika felfunktioner i tekniska system ombord, bristande kunskaper hos besättningen om uppbyggnaden och funktionen av vissa tekniska system, samt ofullständiga brandövningsrutiner.

Utredningen visar också på flera brister i det svenska SAR-helikoptersystemets kapacitet och förutsättningar att verka effektivt, i synnerhet vintertid och i mörker och särskilt då sikten är begränsad. Den finska delen av räddningsinsatsen har inte undersökts på ett lika ingående sätt då detta ligger utanför SHK:s uppdrag.

C4/2008M Tutkintaselostus (pdf, 5.94 Mt)