M2016-02 Sammanstötning mellan Sveaborgsfärjan och en segelbåt i Södra hamnen, Helsingfors 2.9.2016

En allvarlig sammanstötning mellan Sveaborgsfärjan och en segelbåt i Södra hamnen inträffade i Helsingfors den 2 september 2016. En besättningsman på segelbåten skadade sig lindrigt och segelbåten fick skador. Allvarligare följder undveks nätt och jämnt.

M/S Suokki hade lagt ut från Salutorgskajen och M/S Suomenlinna II samtidigt från Huvudkajen på Sveaborg. Samtidigt närmade sig en segelbåt farledsområdet från nordost i bidevind (vinden snett framifrån), för styrbords halsar (vinden från styrbord).

Situationen strax före olyckan uppstod när segelbåten väjde för Suomenlinna II som närmade sig från Sveaborg, akter om färjan. I detta skede upptäckte segelbåten ännu inte M/S Suokki som närmade sig från Salutorget. Svårigheten att bilda sig en uppfattning om situationen stärktes av att befälhavaren på segelbåten manövrerade båten och navigerade ensam samt av att den nedgående solen lyste från det håll som M/S Suokki närmade sig.

När Sveaborgsfärjorna passerade varandra öster om Ryssholmen upptäckte M/S Suokki, som närmade sig från Salutorgshållet, en segelbåt som precis höll på att korsa färjans färdlinje. Befälhavaren på M/S Suokki lade om kursen till babord för att passera segelbåten akter om den. Kursändringen blev dock otillräcklig på grund av lägeshastigheten och den korta passerdistansen.

Befälhavaren på segelbåten uppfattade inte trafiksituationen då han närmast koncentrerade sig på att hantera båten efter att ha väjt för M/S Suomenlinna II. Han antog att farleden var fri och gjorde en s.k. venda, ett slag till styrbord. Men slaget blev klart för långt och segelbåten hamnade tillbaka framför M/S Suokki.

Efter segelbåtens kursändring hann M/S Suokkis befälhavare inte längre förhindra en sammanstötning. Förbindelsefartygets förstäv träffade segelbåtens vänstra sida akteröver på skrovet. Segelbåten krängde vid sammanstötningen och gasten (en besättningsmedlem) föll och slog armbågen.

Efter sammanstötningen meddelade M/S Suokkis befälhavare om det inträffade per VHF-radio till Helsingfors VTS-central. VTS-centralen vidareförmedlade informationen till sjöräddningscentralen. Sjöräddningscentralen fastslog att det gällde en nödsituation och larmade en polisbåt från Skatudden samt Helsingfors sjöbevakningsstations snabbgående beredskapsbåt från Sveaborg för uppdraget.

Segelbåten tog sig till M/S Suokkis sida för att granska skadorna. Inga läckor upptäcktes på segelbåten eftersom hela skadeområdet var ovanför vattenlinjen. Efter granskningen fortsatte M/S Suokki färden och segelbåten gav sig av för motor mellan Ryssholmen och Halvvägsholmen mot väster. Mellan holmarna hann Gränsbevakningens snabbgående beredskapsbåt upp segelbåten, tog med sig segelbåtens skadade gast för vård på förstavårdsenheten som anlänt till Salutorgsstranden. Gasten skrevs ut från förstavården samma kväll.

Fartygstrafiken är livlig vid inloppet till Helsingfors. På Helsingfors lotsningsområde utförs årligen ca 5 000 lotsningsuppdrag, och mer än 250 kryssningsfartyg besöker Helsingfors varje år. Mindre fartyg inom handelssjöfarten är förbindelsefärjor och vattenbussar som transporterar turister på huvudstadens vattenområden under sommaren. Dessutom ordnar smårederier skärgårdskryssningar utanför Helsingfors. Den mest trafikerade trafiksäsongen infaller under sommarmånaderna då även nöjesbåt- och kryssningstrafiken är som livligast, samt under helger på våren och hösten.

Farliga situationer mellan handelsfartyg och nöjesbåtar förekommer i inloppen till Helsingfors i synnerhet i de smala sunden, i farledskorsningarna samt nära hamnarna. Då och då inträffar sammanstötningar där nöjesbåtarna får skador. Ändå har man tillsvidare kunnat undvika allvarliga olyckor med dödlig utgång.

Största delen av handelsfartygen har ett säkerhetsledningssystem enligt internationella krav. Med säkerhetsledningssystem avses ett strukturerat och dokumenterat system som hjälper personalen att effektivt genomföra bolagets säkerhets- och miljöskyddsprogram. Varje rederi ansvarar själv för hur detaljerat säkerhetsprogrammet i systemet skrivs.

Säkerhets- och miljövårdsinstruktionerna finns i fartygens handbok i säkerhetsledning (SMS, Safety Management Manual), där instruktioner ges om hur de viktigaste fartygsfunktionerna ska utföras på ett säkert sätt och om miljöskydd. Därtill innehåller handboken råd om hur man ska agera i olika nödsituationer och om övningar i nödsituationer. Besättningen utbildas i att iaktta säkerhetsinstruktionerna.

En väsentlig del av ett modernt säkerhetsledningstänk består av en bedömning av säkerhetshot och -risker, t.ex. en eventuell nära-ögat-situation och risken för sammanstötningar på livligt trafikerade områden. Om rederiets säkerhetsledningssystem ändå inte omfattar en riskbedömning, försämrar det besättningens beredskap inför den här typen av exceptionella situationer.

Enligt Trafikverkets tolkning är farlederna utanför Helsingfors, som utnyttjas av handelssjöfarten, trånga farleder enligt sjötrafikreglerna. Till dessa farleder räknas Finlands alla farleder vid kusten och på insjöarna där handelsfartyg rör sig, förutom farleder och delar av farleder på öppna havet samt på andra öppna och djupa fjärdar. Begreppet trånga farleder är emellertid inte allmänt känt bland båtförare.

I anslutning till utredningen har det framgått att det kan vara svårt för båtförare att få information bl.a. om trånga farleder, områden med hastighetsbegränsning och farledsområden med passer- och mötesförbud. Information för bättre säkerhet i sjötrafiken borde vara mer lättillgänglig och i mer koncentrerad form för båtförare, t.ex. på sjökorten. För närvarande delar Trafikverket och ELY-centralerna på uppgiften att informera om hastighetsbegränsningarna på farleder som utnyttjats av handelsfartyg och på andra vattenområden.

I sjölagen åläggs fartygets befälhavare att se till att fartyget framförs och manövreras med god sjömannakunskap. I sjöfartsreglerna krävs iakttagande av gott sjömanskap bland annat genom att se till att vara observant. I anslutning till situationer där fartyg möts betyder detta att fartyget manövreras i en situation och på ett för fartyget lämpligt sätt, med trygg kurs och hastighet och med utnyttjande av fartygets manövreringsegenskaper samt med beaktande av den övriga trafiken för att undvika farliga situationer och skada. Till god sjömannakunskap hör därtill att bedöma förändringar i väder-, våg-, trafik- och belysningsförhållanden och vidta förebyggande åtgärder enligt bedömningen för att säkerställa en säker sjöfart.

Det är ofta långsamt att manövrera stora fartyg och på grund av att de är så djupgående kan de i allmänhet inte avvika från farledsområdet. Därför ska nöjesbåtar alltid sträva efter att väja för fartyg som är större än deras båtar. Yrkessjömännens budskap till nöjesbåtförarna är att det är synnerligen viktigt att de, för att säkerställa säkerheten, i tillräckligt god tid och med tillräckligt stor kursändring visar att de ämnar väja akter om fartyget. Fartyget följer sannolikt farleden och avviker inte från den. Denna information hjälper båtföraren att förutse handelsfartygets kurs och planera sin egen körlinje.

För att säkerställa en trygg navigering för handelsfartygen övervakar Helsingfors VTS-central trafiken i synnerhet i inloppen och på hamnområden. Båtförarna lyssnar i regel inte på VTS-radiokanaler, de följer inte aktivt med trafikmeddelanden och kan därigenom inte förutse en trafiksituation t.ex. i trånga inloppsleder tillräckligt väl. Det kan också vara svårt för båtförare att förutse stora fartygs rörelser i närheten, i synnerhet när de accelererar eller håller på att vända. Detta understryker betydelsen av aktiv observation. Det är skäl för alla i båten att hålla utkik och iaktta trafiken.

Resultatet av utredningen är att Olycksutredningscentralen ger fyra säkerhetsrekommendationer:

1. Olycksutredningscentralen rekommenderar att Passagerarfartygsföreningen i Finland uppmanar sina medlemsrederier att öka bedömningen av risken för en sammanstötning i sina säkerhetsledningssystem på livligt trafikerade områden.

Sjötrafiken utanför Helsingfors blir mycket livlig under sommaren då båt- och kryssningstrafiken är som livligast. Farliga situationer mellan nöjesbåtar och handelsfartyg uppstår ofta på vattnen utanför Helsingfors. Typiska riskplatser är inloppsledernas smala sund, farledskorsningar och hamnområden. För rederier som driver säsongbetonad sjötrafik skulle det vara viktigt att genomföra den rekommenderade riskbedömningen så att fartygens besättning kunde bli mera medveten om det stora hotet om en sammanstötning på livligt trafikerade sjöområden.

2. Olycksutredningscentralen rekommenderar att Trafikverket utreder hur informationen om farleder som definieras som trånga, hastighetsbegränsningar, områden med passer- och mötesförbud samt andra särdrag på vattenområden kunde ges till båtförarna på ett enkelt sätt.

Båtförarna använder sig i allmänhet av papperssjökartor och/eller elektroniskt kartmaterial. VTS-centralernas trafikmeddelanden innehåller uppgifter om bland annat trafiksituationer på vattenområden, förhållanden och aktuell information om farlederna. Trafikverkets farledskort ger detaljerad information om farledernas säkerhetsanordningar och begränsningsområden. Trafikverket ansvarar för trafikbegränsningarna för handelssjöfartens farleder, men miljömyndigheten ansvarar för hastighetsbegränsningarna utanför dessa farleder samt för landstignings- och vågförbud. När nöjesbåtarna rör sig fritt på hela vattenområdet behövs det flera informationskällor för att klargöra begränsningarna och förbuden för dem. Internationella bestämmelser om presentationen av sjökartsmaterial, den finska kustens splittrade terräng och den speciella presentationsformen som farlederna kräver begränsar möjligheterna att i detalj presentera särdragen enligt rekommendationen. Men även en förenklad presentationsform kan ge båtförarna en indikation om områdets särdrag så att de förstår att ta reda på mer exakta uppgifter.

3. Olycksutredningscentralen rekommenderar att Trafikverket och Trafiksäkerhetsverket tillsammans utreder hur information om gott sjömanskap och god sjömanskunskap kunde ges till allmänheten på ett effektivare sätt.

En del av orsakerna till många nära-ögat-situationer och olyckor har varit bristen på god sjömannakunskap och gott sjömanskap. Trafiksäkerhetsverket har på sina webbsidor sammanställt en omfattande beskrivning av frågor som hör till gott sjömanskap. I praktiken gäller det framför allt kunskap om sjötrafikbestämmelserna, om att iaktta dem och om att ta förebyggande hänsyn till andra som rör sig på sjön. Endast en liten del av båtförarna är medlem i någon båtklubb och bäst kunde man nå den breda allmänheten med en aktiv informationskampanj från myndigheternas sida eller någon annan form av informationsförmedling.

Därtill upprepar Olycksutredningscentralen rekommendationen om informationsförmedling i säkerhetsutredningen av M2016-01 Motorbåtsbrand på Saimen 24.7.2016:

4. Olycksutredningscentralen rekommenderar Trafiksäkerhetsverket att utarbeta ett förfarande där den nya ägaren i anslutning till registreringen av dennes båt ges information om sjösäkerhet. Den kan t.ex. bestå av en länk till olika myndigheters webbsidor eller på annat sätt tillgänglig information.

M2016-02 utredningsrapport (på finska) (pdf, 0.86 Mt) M2016-02 Accimap-diagram (på finska) (pdf, 0.02 Mt)

 
Publicerad 1.6.2017