Framsida » Rapporter » Övriga olyckor » Undersökningsrapporter per år » 2010 » S2/2010Y Stormarna i juli–augusti 2010

S2/2010Y Stormarna i juli–augusti 2010

Stormarna i juli–augusti 2010

Den förödande stormperioden i Finland började i slutet av juli 2010. Alla dessa stormar anknöt till samma storskaliga vädersituation. Från början av juli till mitten av augusti var det exceptionellt varmt i Finland. Meteorologiska institutet varnade för den oroväckande utvecklingen i vädersituationen i slutet av juli. Vad gäller vädret fäste medierna och människorna emellertid större uppmärksamhet vid de nya värmerekorden. Stormarna Asta, Veera, Lahja och Sylvi drog över Finland på bred front, men lokalt varade respektive oväder endast ett tiotal minuter. Väderfenomenet karakteriserades av hård vind, regn och ställvis av hagel och åska.

Väderfenomen som orsakat stor förödelse har varit sällsynta i Finland. Därför har olika aktörer inte haft tillräckliga handlingsmodeller för att reagera på allvarliga väderleksvarningar, och åtgärder vidtogs först efter att stormen Asta orsakat förödelse.

De värsta materiella skadorna orsakades av de sällsynt kraftiga fallvindarna på natten. Fallvindar förekom på tydligt avgränsade geografiska områden. Enligt ögonvittnen anlände stormen så snabbt att man bara hade några tiotals sekunder på sig att reagera eller söka skydd. Därför var det svårt för medborgarna och delvis också för myndigheterna att utifrån väderleksvarningarna bilda sig en uppfattning om hur kraftiga dessa stormar skulle vara i verkligheten. Det går inte att exakt förutspå vilka geografiska områden som blir utsatta för fallvindar.

Stormarna i juli–augusti 2010 orsakade ett direkt dödsfall i Finland, och tiotals personer skadades. Största delen av personskadorna orsakades av föremål och konstruktioner som vinden slungade mot människor samt av fallande träd och halkningsolyckor. Några personskador inträffade under röjnings- och reparationsarbetena efter stormarna. De största materiella skadorna utgjordes av förstörd skog. Enligt Skogsforskningsinstitutet Metlas uppskattning förstördes totalt cirka 8,1 miljoner kubikmeter skog i Finland. Stormarna orsakade också stora skador i den bebyggda omgivningen.

Till följd av skogsförödelsen förstördes elnät, i synnerhet distributionsnät i stormarnas verkningsområde, särskilt i Östra och Mellersta Finland. Sammanlagt förstördes eller skadades cirka 35 000 kilometer elnät, vilket ledde till att närmare 9 000 matningsstationer blev utan el. Arbetsinsatsen för utredningen och reparationen av felen i elnätet uppgick till nästan 200 000 arbetstimmar (mer än 120 årsverken). Elavbrotten och följderna av dem begränsades inte bara till stormområdena och omfattade cirka en tredjedel av de finländska elnätbolagen och drygt 480 000 elkunder. På grund av nätskadornas omfattning och det stora reparationsbehovet blev elavbrotten på flera orter mycket långvariga. De längsta enskilda elavbrotten varade i cirka sex veckor.

De långvariga elavbrotten ledde till stora störningar i livsviktiga samhälleliga funktioner såsom i kommunikationsnäten, vattenförsörjningen och trafikinfrastrukturen. På många ställen blev medborgarnas vardagsliv betydligt besvärligare under en längre tid till följd av stormarna. Stormarna orsakade betydande hinder för rörligheten, arbetet, näringsidkandet, boendet, skötseln av ärenden, upprätthållandet av kontakter och tillgången till hjälp.

Förutsättningen för ett lyckat beslutsfattande och framgångsrik ledning är att lägesbilden är aktuell. De olika aktörerna i katastrofområden är beroende av varandras lägesuppgifter. Räddningsverken har behov av information från elnätbolag och teleföretag om de områden där det förekommer störningar i elmatningen och kommunikationsnäten och hur länge problemen väntas fortsätta. Utifrån dessa uppgifter kan man instruera medborgarna i hur de ska handla i nödsituationer.

Nödcentralerna har utöver information från räddningsverken om det allmänna läget behov av lägesinformation i synnerhet om läget i teleföretag och elnätbolag. Polisen har behov av information från räddningsverken och nödcentralerna för att kunna upprätthålla en tillräcklig larmberedskap och samarbeta med räddningsmyndigheterna. Under stormarna kunde räddningsverken inte uppdatera en lägesbild som skulle ha betjänat olika myndigheter och andra aktörer.

Elnätbolagen och teleföretagen har behov av lägesinformation från räddningsverken och väghållarna om hur skogsröjningsarbetena framskrider och vilka vägavsnitt som sätts i skick och i vilket skede. Dessa faktorer inverkar på hur snabbt problemen med eldistributionen och kommunikationsnäten kan åtgärdas. För närvarande har teleföretagen ingen etablerad praxis för att automatiskt få lägesinformation från elbolagen om störningar i eldistributionen och reparationsarbetenas framskridande.

Kommunerna berättade att de har behov av information särskilt från elbolagen och räddningsverken. Dessutom betonade kommunerna vikten av fortlöpande kontakt med kommunens tekniska väsen samt olika offentliga och privata vård- och serviceanstalter. Kommunernas ledningsgrupper sammanträdde endast i enstaka fall i de värst drabbade områdena. En bättre beredskap för ledning i störningssituationer än i genomsnitt hade de kommuner där man i samarbete med räddningsverket hade avtalat om att larma ledningsgruppen, utvecklat nyckelpersonernas egen ledningsberedskap och inrättat andra stödmekanismer för ledning i störningssituationer.

Räddningsväsendets agerande under stormarna visade att den praktiska ledningsberedskapen i omfattande situationer var bristfällig. Dessutom utförde räddningsverken tillsammans med sina avtalsbrandkårer efter stormarna i juli–augusti 2010 en hel del skogsröjningsarbeten som enligt räddningslagen inte ingår i räddningsverksamheten men som var till stor hjälp för att normalisera läget.

Som resultat av undersökningen ges sammanlagt 14 rekommendationer för att förbättra säkerheten och utveckla beredskapen för allvarliga naturolyckor. Rekommendationerna gäller elnätbolagens, teleföretagens och vattenförsörjningsverkens beredskap, elnätens driftssäkerhet, distributionen av VAARA-väderleksmeddelanden och deras synlighet, nödcentralernas rutiner i situationer där uppdrag anhopas, räddningsväsendets handlingsansvar och ledning av räddningsverksamheten i omfattande olyckssituationer, larmande av kommunernas nyckelpersoner och olycksfallskommunikation, röjningsarbeten kring el- och kommunikationsnät samt trafikleder, skapande och distribution av en riksomfattande lägesbild inklusive en lägesbild av störningar i elenergisystemet och näringslivet samt anlitande av medborgarorganisationer i allvarliga störningssituationer.

S2/2010Y Rapport (pdf, 2.64 Mt)

S2/2010Y Rapport (pdf, 1.08 Mt)

S2/2010Y Rapport (pdf, 1.55 Mt)

 
Publicerad 8.7.2010