Framsida » Rapporter » Övriga olyckor » Undersökningsrapporter per år » 2003 » D1/2003Y Eldsvåda i skolbyggnad som användes som bostad i Jyväskylä landskommun och fem andra bränder under perioden 20.4–20.5.2003

D1/2003Y Eldsvåda i skolbyggnad som användes som bostad i Jyväskylä landskommun och fem andra bränder under perioden 20.4–20.5.2003

En arbetsgrupp undersökte en eldsvåda som inträffade 24.4.2003 i Jyväskylä landskommun, i vilken tre män dog, samt fem andra eldsvådor med dödlig utgång som inträffade under en månad. Vidare utarbetade arbetsgruppen på basis av information från räddningsväsendet, polisen och medierna ett sammandrag över alla eldsvådor med dödlig utgång som inträffat 2003.

Enligt de uppgifter som arbetsgruppen samlade in dog sammanlagt 105 personer i 95 olika eldsvådor under 2003. Under de tio föregående åren visar statistiken att det årligen har dött i medeltal 87 personer i eldsvådor. De vanligaste orsakerna till eldsvådorna med dödlig utgång 2003 var rökning (ca 30 %), avsiktlig tändning (ca 15 %), ovarsam hantering av eld (ca 15 %) och elektrisk apparat (under 15 %). I omkring 25 procent av fallen var orsaken till eldsvådan inte känd. Över 95 % av eldsvådorna började i boendemiljön.

Årligen inträffar 6 000–7 000 eldsvådor i byggnader, av dessa har mindre än 2 % dödlig utgång. Ännu viktigare än att utreda antändningsorsaken är att i detalj utreda de faktorer som lett till att eldsvådorna har krävt dödsoffer. I så gott som alla fall berodde dödsfallen på att invånaren, då eldsvådan bröt ut, antingen inte kunde, förstod eller ville agera på det sätt som situationen skulle ha krävt och inte avlägsnade sig från bostaden tillräckligt snabbt. Andra orsaker till allmänt svagare möjligheter att klara sig var nedsatt funktionsförmåga bl.a. på grund av alkohol eller droger, fysiska eller psykiska sjukdomar eller hög ålder. Små barn är också beroende av andras hjälp då en eldsvåda bryter ut.

I de flesta eldsvådor med dödlig utgång skulle invånaren ha behövt omedelbar hjälp av andra för att kunna räddas. Detta förutsätter dock att eldsvådan upptäcks genast eftersom det oftast är för sent att rädda de som blivit inne i en bostad då eldsvådan kan upptäckas från utsidan. Nästan alla eldsvådor med dödlig utgång 2003 upptäcktes i ett så sent skede att brandkåren inte längre hade någon chans att rädda människorna.

Arbetsgruppen konstaterar att antalet dödsfall vid eldsvådor i Finland är proportionellt sett mycket högt jämfört med de övriga länderna i Västeuropa. Någon ljusning i situationen är inte i sikte, tvärtom förutspås att dödsfallen ökar då de stora åldersklasserna åldras. Den rådande situationen är ohållbar och därför bör samhället omfatta följande princip som styr den kommande utvecklingen i likhet med trafiksäkerhetsmålen: Människornas boendeförhållanden skall vara sådana att ingen behöver dö eller skadas allvarligt vid en eldsvåda.

Arbetsgruppen föreslår att alla eldsvådor med dödlig utgång i fortsättningen skall utredas grundligt. Vidare föreslår arbetsgruppen att brandsäkerhetsriskerna bör tas i beaktande då exempelvis kommuner, organisationer som erbjuder boendetjänster, föreningar och stiftelser fattar beslut som hänför sig till människors boende. Dessutom bör en acceptabel säkerhetsnivå fastställas. Kampanjer som främjar trygga rökvanor samt beviljande av bidrag för förbättring av bostäders brandsäkerhet och särskilt anskaffning av automatisk släckningsutrustning (sprinklers) föreslås av arbetsgruppen som praktiska åtgärder för en förbättring av brandsäkerheten.

D1/2003Y Rapport (pdf, 1.2 Mt)

D1/2003Y Rapport (pdf, 0.48 Mt)

 
Publicerad 1.1.2003